Arbetstagaren gjorde allt för att göra Pargas arbetsgivarkultur mer human

Niina Keihäs, en omtyckt och kunnig anställd i Pargas stad har efter en svår sjukdom somnat in omgiven av sina närmaste.

Hennes sista tid som anställd vid Pargas stad var tung. Som en ansvarskännande person ville hon lyfta fram de missförhållanden som länge har tyngt arbetsklimatet i staden. Det var inte lätt att tala om dem. Förmän ”tappade bort” handlingar och e-postmeddelanden och behandlingen tog mycket lång tid.

För ett år sedan fick hon veta om sin sjukdom och beslöt samtidigt att öppet berätta om saker som förut hållits hemliga. Situationen har varit bekant för flera personer (tjänstemän och förtroendevalda), men ingen har med tillräcklig kraft agerat för att få en förändring till stånd.

Då vi möttes i mars 2018 fick jag höra om att utmattningen i arbetet kunde hänföras till ledarskapsproblemen. Jag undersökte detta vidare och hittade under ytan i fråga om ledarskapet både bristande kompetens, slarv och förorsakande av onödig psykisk belastning.

Utgående från min motion i fullmäktige byttes social- och hälsovårdschefen ut, men övriga ledarskapsproblem inom vuxensocialarbetet har inte åtgärdats. Keihäs sände i september en skrivelse till AVI och fick svar mindre än en vecka före sin död. Av svaret framgår att AVI tagit saken på allvar.

AVI:s rapport talar klarspråk: ”De anställda belastas i sitt arbete så att deras hälsa äventyras.”

Stadsdirektören har fått en kopia av dessa handlingar då de sändes in. Till dags dato har staden inte tagit upp ärendet fast det omedelbart borde ha behandlats. Stadsdirektören ringde upp Keihäs, som var sjukledig, i oktober och berättade att han ”inte hade märkt ” skrivelserna i början av året. Ändå behandlades ärendet inte under Keihäs livstid.

I september gjorde Keihäs en större förfrågan till stadsstyrelsen, som trots mina påtryckningar inte behandlades under hennes livstid (jag gjorde ännu 13.11 en brådskande motion i ärendet).

I en dylik situation borde social- och hälsovårdschefen granska vuxensocialarbetets förmansarbete och ingripa. Också personalchefen och stadsdirektören har brutit mot arbetarskyddslagen. Saken kan inte sändas i graven med den anställda och fortsätta som om inget skulle ha hänt.

Det viktigaste är att rättvisa skipas.

Den fortsatt dåliga situationen avspeglar dig både på personalen och kunderna och deras hemförhållanden. Service har saknats. Personalens välmående, som borde vara förmännens gemensamma mål, märks på ett positivt sätt hos kunderna. Personalens ork och engagemang leder till en utveckling av verksamheten.

Det verkar som om något börjar hända enbart via offentlighet. Ingenting händer om behandlingen sker via en myndighets ”goda minne” och bakom en stängd dörr. Jag tänker inte glömma utan kommer att påminna om ärendet så länge och så ofta som det är nödvändigt, och se till att problemena åtgärdas!

Det verkar som om utrymme i media är det enda sättet att kunna gå vidare med Keihäs arbete. Hennes sista vilja var att vi inte får glömma denna fråga, att ingen anställd och kund längre behöver lida av den här orsaken.

Niina Keihäs var en verklig hjälte i Pargas! Hon kämpade för att få fram sanningen via en enhet som av stadens ledning stämplats som obekväm, men orkade inte till slut. Så hade det inte fått gå. Vi måste stiga fram och stöda dem som vågar säga ifrån.


MAAILMANPARANNUS LÄHTEE SYDÄMESTÄ ❤